Jag har varit tvungen att avliva min livskamrat och bästa vän.
Min Hund har haft problem med våtexsem (och en massa andra problem p.g.a hans ålder ) under en lång tid. Jag ville bara att han skulle få uppleva en sista vinter men nu ville inte väderguden som mig och Yap fick aldrig chansen att trycka ner huvudet och komma stormande som en torped under ytan av snön.
Det är med sorg i mitt hjärta jag var tvungen att avliva han igår (2012-01-25) eftermiddag.. ca klockan 15:45 tog han sitt sista andetag och var borta.
I morse när jag vaknade och såg att Yap inte låg på sitt favoritställe (enkelsitsiga soffan) så kändes det rent utsagt förjävligt, visst är det en jävligt klen tröst att säga jag tog bort han p.g.a att jag måste men det hjälper inte mot det tomrummet som finns i mitt hjärta.
Jag har idag tittat igenom lite bilder för att hitta en som passar till detta inlägg och jag har valt denna som är från förra vintern.
Jag är glad att Eddy han växa upp tillsammans med Yap och här kommer några bilder med dom tillsammans.
Tack för alla fina stunder vi haft Yap och jag är helt övertygad jag ALDRIG kommer få en så bra hund igen. Jag saknar dig så extremt mycket men var tvungen att låta dig vila och slippa alla dina åldersproblem.
VILA I FRID! nu får himlen ytterligare en stjärna.
notering: Yap hade blivit 11 i år.
Ja Yap var en speciell hund. minns första gången jag träffade honom. Hade under hela tågresan varit såå nervös, jag var ju sååå rädd för schäfrar. Men sen så träffade jag Yap, å han var allt annat än en farlig shäfer. En genom snäll hund som under de 4 år han var ´´storebror´´ aldrig gjorde något ont mot Eddy, han var ofta med när Eddy lekte, gav honom pussar å älskade när de spelade boll ihop. Yap fanns alltid där å väntade på oss när vi kom hem, alltid lika glad, men nu har han lämnat oss å tomheten e stor för oss alla. Eddy har flera gånger sagt att han saknar honom. Men nu får Yap spela boll med morfar ist.